Är vi på väg mot timpriser igen?

Stort tack för alla varma ord efter artikeln i Dagens Media förra veckan. Många informations- och marknadschefer, men också några byråledare har hört av sig för att berätta att de stöder mitt resonemang. Tack – det värmer. Min grundtanke, som jag verkligen brinner för, är att bra byråval ska spegla ett behov. Rätt byråer ska söka. Och de bästa ska vinna. Ibland är billigast det kriterium som är viktigast, ibland är strategisk eller kreativ förmåga viktigast. Visst kan man hålla med om att timpriser är ett skevt verktyg, det bästa hade varit att byråerna fick lämna en offert på ett större arbete. Men för många stora organisationer är detta tyvärr omöjligt. De vet helt enkelt inte vad som ska produceras under avtalstiden vilket försvårar en retainermodell. Denna ovisshet kan i och för sig kan visa sig vara ytterst professionell – den bästa kommunikationen är aktuell, relevant och direkt anpassad efter hur mottagarna reagerar, helst i realtid. Och hur ska byråer kunna offerera en kampanj som de inte vet hur den kommer att utvecklas och vad som ska offereras? Kanske just timpriser är den enda parameter som då ligger fast? Vad händer? Är utvecklingen på väg mot löpande räkning igen?  Fortsättning följer…